Till alla oavsett

Har lite skrivkramp men måste säga att jag tror att du gör så mycket för klimatet annars Red S att du kan unna dig en härlig dag med båtar utan dåligt samvete.

Kram till er 🙂

Tack Blue <3 Jag har faktiskt tackat ja till att följa med imorgon på den där båttävlingen. Men jag har ett motiv och det är jag ska prata med min kompis och de andra där om just klimatförändringarna. Det är lite gamla kompisar eller vad jag ska kalla det för, som jag tror kommer vara där också. Killar då framförallt. Och som jag definitivt inte tror är medvetna om klimatkrisen och att vi alla behöver ställa om. Vet att det gänget brukar resa utomlands ett par gånger per år, åker båt snudd på varje helg, massor av bil, och käkar även kött säkert dagligen. De är med andra ord oerhört viktiga att nå och få de att ta sig en funderare om det vill ha kvar planeten eller inte, liksom. Jag känner en skräck över att vår art kan dö ut om vi inte förändrar oss och egentligen spelar det ingen roll om jag sköter mig exemplariskt, utan andra som jag känner behöver jag påverka också. Hur känner ni förresten med det att leva klimatvänligt? Tycker ni det är svårt eller ganska lättnavigerat?

Sa aldrig något idag på båtturen. Jargongen var att håna Miljöpartiet och så, när de själva reagerade på någon rök som spreds när vinnaren utsågs i båttävlingen, och därför höll jag tyst.

Känner mig ganska mör efter den här dagen. Kom hem sent och var ute på sjön hur många timmar som helst. Vi åt också middag på ett ställe. Jag vet inte om jag tyckte det var trevligt eller inte. Det hände liksom så mycket. Alltså absolut att jag skrattade mycket och så, tyckte om att umgås med folk (vi var 7 pers). Men det är lite dubbla budskap när jag umgås med de här människorna. Jag orkar inte förklara så detaljerat utan konstaterar att jag delvis blir medbjuden på fler aktiviteter men samtidigt finns det lite tendenser att killarna vill liksom hålla sig för sig själva och att de inte vill ha med mig och göra mig till en liksom “i gänget”. Det är inte så konstigt som det låter men det resulterar då lätt i att jag istället blir placerat i något fack där jag blir något villebråd att de stöter på mig istället. Blir så obekväm av det.

Är som att jag får vara med om jag är liksom en snygg/söt tjej och som någon i gänget raggar på. Men så får jag liksom inte vara med och vara en jämbördig liksom. Oavsett kön och så. Satt stel som en pinne ett tag på den där båten när några av de hintade om att någon annan stötte på mig. Sedan la en annan armen bakom min rygg. Å allt detta inför min killkompis då. Det blir så konstigt allting. Jag förstår inte riktigt spelreglerna.

Var en del andra grejer som hände också med en ny flickvän som var med. Det gjorde att jag och hennes kille inte kunde riktigt vara så avslappnade emot varandra som vi brukar. Det såg ju ut som att även han “gillade mig” genom att vi såg så oerhört glada åt att se varandra. Äh jag vet inte. Jag började också driva med honom, göra mig lustig på hans bekostnad, vilket aldrig hänt tidigare. Jag gjorde så för att jag blev stressad över den här flickvännen. Nu har jag dåligt samvete och känner att det var jävligt onödigt. Han såg ut att ta illa vid sig.

Kanske inte man kan ha killkompisar eller ingå liksom i deras gäng när det är på det här viset? Känner mig ångestfylld och att jag tappar bort mig själv. Förstår inte min roll i det här gänget.

Hej fina Red. Har ju lite skrivkramp men gör ett försök.. 😃 Tänker att det är inte så lätt i vanliga fall heller och efter ett år med isolering är det nog inte så konstigt att det blir lite mycket att fundera på när man helt plötsligt ska umgås igen. Äsch får inte riktigt fram hur jag tänker..

Ha det bäst 🙂

Ja det är sant! Hade inte ens tänkt på det perspektivet men det är fullt möjligt att jag fick extra mycket ångest av ren ovana att vara nära andra. Speciellt eftersom det också kändes som att två av de här männen nästan satt i knät på mig. Var faktiskt mycket med den där närheten och att se de i badkläder som jag kände var på gränsen för mig. Som att det var alldeles för nära. Intimt, liksom. Tack för att du uppmärksammade mig på det! <3

Hört av mig till tre tjejkompisar istället. Känner att jag behöver ha lite andra interaktioner en tid framöver. Liksom “vanligt” umgänge och där det inte försiggår märkliga inviter under ytan, typ.

Skitångest, ursäkta men jag är så less på den. Allt blir förstorat och omvridet i mitt huvud, bagateller blir orsak till enorm oro. Ibland känns det meningslöst att kämpa mot att bli av med den. Kanske lyckas trycka undan den ett tag sen kommer den tillbaka starkare. Har försökt att i stället acceptera den men det är lika där att den kommer tillbaka med nåt annat, starkare.. Fy säger jag bara

Vill be om ursäkt för mitt inlägg igår, ibland blir det bara så oerhört frustrerande att inte kunna bara vara utan att grubbla och oroa sig . Och jag försöker verkligen!,

 

 

[Yellow Horaka]

Red Simyna

Är väl bra att göra människor medvetna om klimatet. Sedan kanske inte alla är beredda ta till det man säger, lite beroende på när och hur och vad kanske. Jag är medveten om miljön, att vi behöver ta hand om vår planet, försöker göra en del utifrån mig och mina förutsättningar, men kanske gör medvetna val som andra inte håller med om är rätt. Kanske jag kan känna lika med andra, men tar ändå hänsyn och visar respekt i deras val.
Vet jag något nytt så delar jag gärna med mig för att bara tillsammans, alla på denna planet, kan vi göra något.
Men även om det bara lyckas så bra det går att göra tillsammans, så ska alla ta sin del, och gärna visa vägen för andra.

Synd om båtturen. Känn bara dåligt samveta kring dig om du kan ta med dig det positivt framåt, att kunna göra annorlunda nästa gång. Hoppas det löser sig för din killkompis. Tror det kan vara ok ha killkompisar som tjej, liksom tjejkompisar som kille. Men såklart man gör sitt bästa när man är tillsammans, men också veta att ibland gör man misstag och kanske lär sig av det så man kan undvika det händer igen.

Bra reflektion du gjorde efter vad Blue Bidoga skrev senare.

Bra du haft kontakt med dina tre tjejkompisar så du får “vanligt” umgänge, som du skriver.

Blue Bidoga

Behöver inte ursäkta för din skitångest eller inlägget, känner igen tröttheten och att vara less på något man haft länge och hoppas man någon gång kan bli av med. Känner igen känslan av meningslöshet, hela tiden kämpa, liksom i motvind. Bagateller är inte bagateller alltid, man kan uppfatta dem större och då är det så för sig just då, där, och det är rätt. Du avgör ju hur du uppfattar din känsla och upplevelse. Bra du lyckas trycka bort den, synd den kommer tillbaka, och kanske starkare. Därför bra du har någon att prata med, som här, hoppas hjälper dig när det är så starkt emot dig. Så välkommen att skriva när du vill och känner för det.

Jaja, lite “gnäll” från mig själv också. Förlåt om ni blir less på mig också.

Själv har jag kanske lite bättre nu, inga djupa dalar, men känner också den här lessheten, tröttheten, det som ändå finns och gör jag mår dåligt. Märka hur min ångest och deppression och ensamhet bara fortsätter och fortsätter, och aldrig verkar ta slut. Skulle vilja komma ur den, inte ha den här längre. Men jag lyckas väl kanske inte komma ur den någon gång, inte ensamheten heller då jag verkar mest göra fel att få vänner. Kanske försöker för mycket, för jag så gärna vill få någon vän, både kill- och tjejkompis.

Har nog inte ork alltid komma hit, prata av mig, därför jag är ojämn när jag skriver här.
Därför var ett tag sedan jag var här, trots jag får notering när någon skriver här.

Kram till er 🙂

Tack fina Yellow🙂 går ju upp och ner för oss alla och det är helt ok att komma hit när man vill men inget krav.

Kram ❤️

Blue, åh jag tolkade inte ditt inlägg som gnälligt eller liknande, tvärtom förstod jag att du behövde få ut hur du kände. Och precis, det är verkligen frivilligt att svara på inlägg här när man orkar och inte. Har tänkt på det ibland också att ni kanske känner er tvingade att svara här om jag t ex skriver, så det är bra att vi pratar om det nu, lyfter den aspekten, att man inte alls behöver göra det ifall man inte orkar eller känner att man har något att tillföra. Är det inte lite så också att ofta sitter man bara alldeles tom och läser ett inlägg och kan inte för sitt liv komma på något vettigt att säga? Så känner jag ofta iallafall. Försöker dock trösta mig med att andra förmodligen läser inläggen och det kanske är “good enough” för den som skriver.

Yellow, jo precis, det är viktigt att ha i åtanke att alla agerar utifrån sina förutsättningar. Mina kompisar är inga dumskallar precis utan högutbildade, problemet tror jag snarare grundar sig i okunskap och omedvetenhet kring klimatkrisens allvar. Jag tror att de kanske tänker att just deras påverkan är som “en droppe i havet” och där de inväntar politiska strukturella förändringar. Innan dess tror jag inte de tänker agera annorlunda. Men sanningen är ju att vi inte har den tiden att invänta de här samhälleliga omställningarna och därför behöver alla tänka på att åtminstone inte flyga och äta kött. Samt dra ner kraftigt på konsumtionen. Jag har fortfarande inte pratat med honom om det här. Ska göra det. Känner att jag har ett ansvar och mina kompisar är på inget sätt “omöjliga” att nå tror jag när det gäller det här. De är inga puckon, liksom, tvärtom. Kloka personer man kan resonera med. Jag ska givetvis göra det på ett respektfullt och nyfiket sätt.

[Yellow Horaka]

Känner inget måste att svara era inlägg, snarast vill gärna svara liksom vill skriva men att orken inte finns. Känner ingen Red Simyna att man kan känna sig tom ibland och inte får ihop något alls i huvudet vad man vill skriva.

Tror inte heller så om dina kompisar Red Simyna, utan som du skriver okunskapen vad vi befinner oss. Och som de inte är medvetna att varje droppe som blir fler blir mer än någon droppe och alla behöver hjälpas åt. Jag äter kött för jag väljer kanske det men reflekterar och kanske bidrar på andra sätt. Tänker på vilket kött jag äter, hur de kommer till mig osv och väljer kanske äta mer fisk så minskar köttets del i min kost. Flyger inte men vill det, men tänker hur man kan göra det bättre att ha möjlighet att flyga men med mindre klimatpåverkan för det tror jag också en väg framåt. Så medveten om att det finns  många saker som påverkar och vi kan bidra med. Och har hänsyn och respekt vad andra väljer för att bidra till minskad klimatpåverkan, för vi kanske tycker olika och väljer olika i vår vardag. Låter bra hur du vill förhålla dig till dem när du ska resonera med dem.

Det låter klokt att vara medveten och äta t ex svenskt och ekologiskt. Var jag också noga med när jag åt kött tidigare. Tycker det är lite obehagligt med kött nuförtiden och att många djur får i sig antibiotika. Tror inte det är så nyttigt för människan att få i sig det. Likadant med fisk och att de får i sig plast i haven. Jag äter vegetariskt och veganskt även av hälsoskäl. Vill äta rent.

Tron att det går att “kompensera” för sina flygresor är vanlig. Enligt en färsk artikel från forskare vid Högskolan i Gävle hanterar vi vår miljöpåverkan på samma sätt som vi hanterar sociala situationer. Ett felsteg i sociala situationer kan uppvägas genom att vi ber om ursäkt, eller säger något snällt. På samma sätt vill vi gärna kompensera ett dåligt miljöbeteende med ett bra. Vi ser det alltså som att det går att göra ett snitt av våra handlingar istället för att lägga ihop dem. Därför tänker vi exempelvis att det är okej att flyga utomlands på semester om vi cyklar till jobbet.

Koldioxiden stannar i tusentals år. Så det vi gör nu, t ex flyger, är ett avtryck långt in i framtiden. Det är väldigt otäckt.